Menu

Turo Mattila: EU-ländernas samarbete kompletterar nationella åtgärder inom motverkande av hybridhot

EU2019FIUtrikesministeriet 18.12.2019 16.01
Kolumn

Förbättring av EU:s förmåga att motverka hybridpåverkan och av motståndskraften mot föränderliga säkerhetshot i våra samhällen har ingått i huvudmålen för Finlands ordförandeskap.

Hybridpåverkan innebär en samordnad användning av flera icke-sedvanliga metoder för att försämra funktions- och beslutsförmågan hos föremålet för påverkan. I EU hör den nationella säkerheten till medlemsländernas behörighet, men de senaste årens erfarenheter av till exempel informationspåverkan, cyberangrepp och fientlig underrättelseverksamhet i olika medlemsländer har ökat behovet av ett närmare samarbete.

Under 2010-talet har vår säkerhetsmiljö blivit instabilare och de som använder hybridmetoder försöker allt bättre att dölja sina spår. Vårt ökande beroende av modern kommunikationsteknik och behovet att skydda samhällets vitala funktioner har också fört medlemsländerna samman. Hoten är delade och om de förverkligas är deras effekter gränsöverskridande. Därför behövs det gemensamma sätt att motverka dem.

Samarbetet har konkretiserats och diversifierats under Finlands ordförandeskap

I början av Finlands ordförandeskap inrättades i rådet en permanent arbetsgrupp, som behandlar motverkande av hybridhot och för samman olika politikområdens behov och sakkunskap. Dessutom har scenariobaserade diskussioner i fyra olika ministersammansättningar ordnats för att testa medlemsländernas funktions- och beslutsförmåga vid motverkande av hybridpåverkan.

Det arbete som har gjorts under Finlands ordförandeskap nådde sin slutpunkt vid decembermötet i allmänna rådet. Medlemsländernas ministrar antog rådets slutsatser, i vilka målen för samarbetet uppställs.

I slutsatserna framhävs ett tillvägagångssätt enligt modellen för den övergripande säkerheten: Att motverka hybridpåverkan och att avhjälpa de sårbarheter som exponerar för hybridpåverkan kräver ett nära samarbete mellan olika myndigheter. Samtidigt bör betydelsen av den privata sektorn och det civila samhället beaktas.

I slutsatserna fastställs nya uppgifter för att till exempel bättre skydda kritisk infrastruktur, varvid bland annat finanssektorns säkerhet och behovet av att uppdatera lagstiftningen om EU:s kritiska infrastruktur beaktas. Samarbetet kring underrättelseanalys och en lägesbild på EU-nivå stärks, så att hybridpåverkan ska kunna identifieras snabbare.

I slutsatserna uppmanas EU:s institutioner att se till att informationssystemen och beslutsmekanismerna skyddas bättre. Unionen kan inte vara en trovärdig utrikes- och säkerhetspolitisk aktör, om den är ett lätt mål till exempel för spioneri. Fokus i verksamheten ligger alltid på att trygga medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter.

Demokratiska institutioner och medborgarnas förtroende är samhällets bästa säkerhet

Motverkandet av hybridhot begränsar sig inte till förmågan att identifiera och förhindra fientlig påverkan, utan det förutsätter också fungerande demokratiska institutioner och att medborgarna känner förtroende för dem. Samhällets bästa trygghet är att det på bred front upplevs som värt att försvara. Då finns det så få tillfällen som möjligt för utomstående att försöka påverka.

Medborgarna förväntar sig att EU ska ha en större roll när säkerheten byggs upp. Samarbetet inom EU ersätter inte nationella åtgärder, men det kan stöda och komplettera dem. Därför har vi under ordförandeskapet strävat efter att förankra i unionen ett tillvägagångssätt som beaktar att uppbyggandet av säkerhet är en mångsidig helhet som kräver kontinuerligt arbete.

Att framgångsrikt stärka säkerheten för våra medborgare är ett test av unionens trovärdighet, även utanför våra gränser.

Turo Mattila, ordförande för rådets arbetsgrupper för cyberpolitik och motverkande av hybridhot, Finlands ständiga representation vid EU

hybridhot
säkerhet och trygghet