Skip to Content

Sonya Walkila: Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – redan i tio år en integrerad del av den europeiska rätten, det europeiska livet och de europeiska värdena

EU2019FIjustitieministeriet
Utgivningsdatum 29.11.2019 8.43
Kolumn

För tio år sedan uppnåddes en avgörande vändning i stärkandet av den rättsliga ställningen för och betydelsen av de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen. Även om de grundläggande rättigheternas betydelse i unionen och dess lagstiftning redan före det ökat så småningom, var det först genom Lissabonfördraget som Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i december 2009 fick samma rättsliga värde som EU:s grundfördrag. Stadgan blev således juridiskt bindande och dess bestämmelser förpliktande inte bara för EU:s offentliga organ utan också för medlemsstaterna, inklusive deras domstolar och myndigheter, inom EU-rättens tillämpningsområde.

Stadgan som bindande EU-lagstiftning

Stadgan om de grundläggande rättigheterna är en värdekompass, som återspeglar de gemensamma europeiska värden, rättigheter och friheter som ska styra all EU-verksamhet och innehållet i EU:s lagstiftning. Samtidigt symboliserar stadgan vår gemensamma europeiska identitet och är ett konkret tecken på att vi hör till en värdegemenskap där grundläggande rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen respekteras.

Styrkan i stadgan ligger uttryckligen i dess rättsligt bindande karaktär. Den är inte enbart en politisk förklaring utan en del av unionens bindande (primära) rätt. Inom EU-rättens tillämpningsområde är stadgan direkt tillämplig i medlemsländernas alla domstolar, myndighetsverksamhet och nationella lagberedning. Därför erbjuder den också den enskilda individen rättigheter som är direkt åberopbara.

På unionsnivå syntes inverkan av den juridiskt bindande stadgan om de grundläggande rättigheterna tydligast allra först i EU-domstolens rättspraxis. Före 2009 hade EU-domstolen beaktat de grundläggande rättigheterna och deras praktiska konsekvenser endast i vissa enskilda domstolsfall och även då i försiktiga ordalag. För närvarande åberopas stadgan emellertid redan i ungefär var tionde begäran om förhandsavgörande, och domstolen är inte rädd för att granska vare sig medlemsländernas lagstiftning eller unionens lagstiftning i förhållande till det skydd som stadgan erbjuder.

EU-domstolens rättspraxis har också återspeglats i unionens lagstiftning. Rätten att radera uppgifter (rätten att bli bortglömd), som bekräftades av domstolen i domen i målet Google Spain 2014, var ett exempel på den nya digitala tidsålderns rätt som bygger på skydd av personuppgifter och privatliv. Till följd av domen fogades den rätten till EU:s allmänna dataskyddsförordning. De grundläggande rättigheterna har också stärkt både skyddet för personer som rapporterar oegentligheter (whistleblower) och EU-lagstiftningen om brottsoffer.

Stadgan i människornas vardag

Stadgan om de grundläggande rättigheterna är ett modernt instrument för grundläggande och mänskliga rättigheter, som täcker ett stort antal såväl politiska som sociala och ekonomiska rättigheter. Till dessa hör bland annat äldres rättigheter, frihet för konsten och vetenskapen, integrering av personer med funktionshinder och till exempel rätt till arbetsförmedlingstjänster. Stadgan innehåller dessutom ett antal nyare rättigheter, av vilka många inte finns i andra instrument för grundläggande och mänskliga rättigheter, inte ens på global nivå. Till dessa hör bland annat förbud mot kloning, konsumentskydd, uttrycklig rätt till asyl samt rätt till god förvaltning.

I EU:s integrationsutveckling representerar stadgan om de grundläggande rättigheterna i första hand övergången från Europeiska gemenskaperna, som var en ekonomisk aktör, till Europeiska unionen, vars fokus ligger på dess medborgare. Det är dock nästan paradoxalt att en stor del av européerna ännu inte känner till stadgan och därför inte är medvetna om alla de rättigheter som unionsrätten ger dem. Därför har Finland under sitt EU-ordförandeskap strävat efter att främja tillgodoseendet och synligheten av de grundläggande rättigheterna, till exempel genom att tillsammans med Europeiska kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ordna en högnivåkonferens den 12 november.

Stadgan omsluter våra gemensamma värden

EU-rättens tillämpningsområde är mest omfattande på nationell nivå. Därför är betydelsen av stadgan störst uttryckligen i de nationella myndigheternas, lagberedarnas och lagstiftarnas samt domstolarnas arbete. Dessutom är det i praktiken oftast civilsamhällesorganisationer, människorättsförsvarare och jurister som står i främsta linjen och försvarar enskilda individers rättigheter och som därför har en ändamålsenlig ställning att åberopa de rättigheter som garanteras i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Ingressen till stadgan om de grundläggande rättigheterna avslutas med denna mening: ”Åtnjutandet av dessa rättigheter medför ansvar och skyldigheter mot andra människor, mot mänskligheten och mot kommande generationer.” När stadgan för de grundläggande rättigheterna inleder sitt andra årtionde har vi alla en viktig roll i stärkandet av både våra gemensamma europeiska värden och de rättigheter som stadgan omsluter.

Sonya Walkila, lagstiftningsråd, justitieministeriet