Meny

Outi Honkatukia: EU:s klimatledarskap bygger på ledarskap genom exempel samt tillförlitlighet

EU2019FI 10.7.2019 11.33
Kolumn
Outi Honkatukia
Foto: Olli Häkämies

Efter ingåendet av Parisavtalet om klimatförändringar har det kommit nya klimatledare. Nu är såväl små öriken, EU, Kina och Kanada som städer, företag och strejkande skolelever ledare. Man kan alltså leda klimatpolitiken även om man inte är stor. Det här är en god nyhet också för EU.

Parisavtalet om klimatförändringar, som slöts 2015, är ett kraftprov på samarbete i klimatdiplomati och på många sätt historiskt. Det är ett juridiskt bindande internationellt avtal, som stärker världsomfattande åtgärder och som innehåller ett för alla länder gemensamt mål att begränsa ökningen av jordens medeltemperatur till betydligt mindre än två grader.

Att ingå Parisavtalet var kanske möjligt endast under den geopolitiska situation som rådde just vid den tidpunkten. Nu ser stjärnkonstellationerna annorlunda ut, vilket kräver starkare ledarskap också av Europeiska unionen.

Vid fullgörandet av åliggandena är EU den obestridliga ledaren

I EU har sambandet mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp redan brutits, det vill säga EU:s utsläpp har minskat samtidigt som ekonomin har fortsatt att växa. EU är den obestridliga ledaren vid fullgörandet av åliggandena. EU:s utsläpp följer den väg som leder till att 2020-målet uppnås, och den lagstiftning som gäller EU:s 2030-mål har genomförts. EU:s egen verksamhet visar också hur genomförandet av lagstiftningen bistår ambitionen.

Vid internationella klimatförhandlingar talar EU med en röst. Det här förutsätter samordning av EU:s ståndpunkter före förhandlingarna. EU:s miljöministrar antar rådets slutsatser, som utgör EU:s förhandlingsmandat vid FN:s klimatmöten. Skillnaderna i synsätt mellan medlemsländerna utjämnas först på tjänstemannanivå, medan politiskt svårare frågor löses av ministrarna. Det är självklart att samordningen av 28 länders synpunkter kräver kompromisser. En del av medlemsländerna förväntar sig att rådets slutsatser ska ha en högre ambitionsnivå och ett starkare klimatledarskap, medan andra lägger tonvikten vid världsomfattande åtgärder och konkurrenskraft. Svaret på det här är inte antingen eller, utan både och.

Ministrarna med ansvar för klimatpolitiken offentliggör EU:s förhandlingsmandat i god tid före klimatmötet i Chile i december. EU berättar alltså öppet för alla förhandlingsparter innan förhandlingarna inleds vad EU strävar efter i förhandlingarna och vad EU högst kan godkänna. Öppenhet och insyn är viktiga värden, men är avslöjande av hela förhandlingsstrategin det bästa sättet att nå sina mål? Och leder det till att EU-ministrarna blir närmast statister vid FN:s klimatmöten, eftersom ståndpunkterna redan är huggna i sten och det inte finns någon förhandlingsmån?

Vid internationella klimatförhandlingar är förmågan att erbjuda lösningar och bygga broar mellan olika landsgruppers ståndpunkter EU:s styrka. År 2015 förenade EU sina krafter med små öriken och de minst utvecklade länderna och förespråkade ett starkt juridiskt bindande avtal med gemensamma regler för alla och en mekanism som höjer ambitionerna när det gäller utsläppsmålen. Under klimatmötet i Katowice förra året uppnåddes gemensamma regler för hur Parisavtalet ska genomföras.

Klimatet ska beaktas i all politik

EU strävar hela tiden efter att beakta klimatet allt bättre inom olika politikområden. Betydelsen av klimatdiplomati är nu större än någonsin tidigare. Kopplingen mellan klimatförändringarna och säkerheten förstås bättre. Det finns också en stark koppling mellan klimatpolitiken och handelspolitiken. Till exempel villkoren i avtalet med den sydamerikanska gemensamma marknaden (Mercosur) visar att EU vill sluta nya handelsavtal endast med länder som har förbundit sig till målen enligt Parisavtalet och till genomförandet av Parisavtalet.

EU:s ledarskap syns också i klimatfinansieringen. EU har starkt förbundit sig att även i fortsättningen skaffa fram finansiering för utvecklingsländernas klimatåtgärder. Dimensionen av omställningen till en klimatneutral ekonomi är en investeringsutmaning av den storleksgraden att det varken är möjligt eller klokt att genomföra den med enbart offentliga medel. Därför lägger EU tonvikt vid betydelsen av en konsekvent politik och en god närmiljö: att stödja förnybar energi med medel för utvecklingssamarbete är långsamt och ineffektivt, om mållandet samtidigt själv gynnar användning av fossila energikällor. EU strävar också målmedvetet efter att se till att de internationella utvecklingsbankernas energiinvesteringar är inriktade på förnybar energi i stället för på fossil energi. De styrmedel som utnyttjar utsläppshandelssystemen och de andra marknadsmekanismerna bidrar till att minska utsläppen på marknadsvillkor, men det är klart att anpassningen till klimatförändringarna liksom de minst utvecklade ländernas klimatåtgärder inte fortskrider utan offentlig finansiering.

Som förhandlingspart är EU tillförlitligt och faktaorienterat. Tillförlitligheten bygger på att EU genomför de utsläppsminsknings- och finansieringslöften som unionen gett. EU införlivar i lagstiftningen de mål som unionen uppställt för utsläppsminskning och följer att målen uppnås. EU har lång erfarenhet av styrmedel, till exempel utsläppshandel, och EU:s kunnande kunde utnyttjas mer runtom i världen. Det att EU utgår från fakta är ingen last, trots att EU på grund av det kan verka tråkigt – åtminstone jämfört med färggrannare personligheter i klimatförhandlingarna.

Klimatförhandlingarna är viktiga, men genomförandet av klimatåtgärderna är ännu viktigare. Betydelsen av icke-statliga aktörer ökar när företagen, städerna och aktörerna på regional nivå fortsätter att tillämpa framstegsvänlig klimatpolitik såväl inom EU som utanför EU. Med tanke på de långsiktiga målen enligt Parisavtalet är den tekniska utvecklingen, den förnybara energins konkurrenskraft, investerarnas och konsumenternas beslut och marknaden avgörande faktorer. När vi förbereder oss för den 25:e partskonferensen, som kommer att hållas i Santiago i Chile, och för det klimattoppmöte i New York som FN:s generalsekreterare står värd för är det bra att komma ihåg den utveckling som sker i det verkliga livet.

Outi Honkatukia, chefsförhandlare i klimatfrågor, miljöministerie

EU
EU-ordförandeskap
klimat